Sunday/söndag, dag/day 95, December/december 12, 2010

SVENSKA: Joyce mår allt sämre. Hon har fått syrgas och smärtlindring. Det är alltjämt knän och höfter som gör ont. ”Det känns som om min kropp håller på att stänga ner” sa hon i eftermiddag. Hon har hela tiden haft en utpräglad kontakt med sin kropp, något som förvånat personalen här på USÖ. ”Jag vill träffa mina flickor” sa hon sedan och alla har nu kommit under eftermiddagen med olika tåg. Så nu är vi alla, som bor i Sverige, samlade omkring henne och det gläder henne. Det är omöjligt att säga hur länge hon har kvar men allt pekar på att det inte kan vara någon lång tid.

Ni får gärna be för oss att vi förmår vara det stöd hon behöver just nu och att vi får uppleva ”Guds frid, som övergår allt förstånd” (Filipperbrevet 4:7) – för nu har vi passerat gränsen för vad vi själva förmår.

ENGLISH: Joyce is doing steadily worse. She has been hooked up on Oxygen and is getting pain relieving medication continuously. “It feels like my body is shutting down” she said this afternoon. She has the whole time had a pronounced awareness of what her body is doing, which has surprised the personnel here at USÖ. “I want to see my girls” she said then and all of them have come, three by train, during the afternoon. So now we are, all that reside in Sweden, gathered around her, which fills her with joy. It is impossible to say how much time she has left, but everything points in the direction that she does not have much time left.

We would appreciate it very much if you would pray for us that we can be the kind of support that she needs right now and that we might experience “the peace of God, which transcends all understanding” (Philippians 4:7 NIV) – because now we have passed the limit for what we can handle on our own.